Veckans torsdagstema hittas hos nollfemnolltvå

Har tecknat beställning hela kvällen, och då måste man koppla av med lite skönt, avslappnat tecknade helt utan proportioner och med en jäkla massa skugga. Så är det bara. Ös på.

Äsch nu får jag nog skärpa mig. Jag försökte gå i ide i början av oktober, men ger nu upp. Det är helt enkelt himla tråkigt att sova så länge.

Jag är alltså vaken nu igen, om än något nyvaken.

Nu ska jag gå och pyssla om min lilla bebismage.

Ja, så har Bessa och Apan funnit varandra. Åh denna vänskap, denna ljuvliga samförståelse dem emellan.

Jag har gjort ännu en bokstavstavla. Den här gången var det Maja som skulle ha den. Den här är kanske inte så könsneutral som jag gillar att göra dem, men det blev så här och jag tycker att den är fin.

Jag firar min lediga fredag med att gå en promenad i regnet. Blött blött.

Igår var det ett år sedan Stefan Liv omkom. Det känns helt otroligt att det verkligen gått så lång tid. Att det var så längesedan jag och Johan förskräckta satt och uppdaterad nyhetssidan varje sekund för att få bekräftat vad som hänt. Att det var så längesedan vi, tillsammans med hundratals andra samlades vid Kinnarps Arena för att tända ljus.

Igår hyllades Stefan återigen med ljus. Hundratals rislyktor tändes till minnet av stadens mest älskade person.

Att Stefan Liv var en betydande person finns inga tvivel om.

Har precis blivit klar med linjerna till ännu ett stjärntecken. Ska tuscha senare när de torkat ordentligt. Ikväll ska jag rita klart en beställning, det verkligen kliar i fingrarna av teckningslust, vilket är underbart skönt eftersom jag haft en svacka hela sommaren. Jag säger ju att hösten är grym!

Jag är på oförskämt bra humör i dag, kanske för att jag plockat fram mina höstskor och halsdukar. Kanske för att löven prasslar under mina fötter när jag går. Kanske för att jag köpt mig lite glass.

Sommaren verkar onekligen vara över nu. Vi går snart in i september och dagarna blir gråare, kallare och mörkare. Det börjar bli dags för jacka, och regnet är nästan garanterat. Jag tycker det är underbart! Jag är mer en höst- och vårmänniska än jag är en sommarmänniska. Sommaren är skön på sitt sätt – naturen är härligt grön och kvällarna är ljumna. Man kan sitta vid en sjö och se på solnedgången och tycka att tiden gärna skulle kunna stanna. Men på något sätt tuggar sommaren på i all oändlighet och när hösten kommer är det därför ganska välkomnande. Jag gillar mer att krypa upp i soffan med en kopp te än sitta och sola på stranden. Det gör ju att mitt höstdyrkeri ter sig rätt naturligt.

I vilket fall som helst kan man ju lätt kladda på sig lite läppstift, inte sant?

Okej! Nya tag. Igen. Igen, igen, igen! Nu får det räcka med söligheterna. Nu ska jag skärpa mig! Bloggen är fortfarande vid liv, bara så att ni vet. Den har bara haft sommarlov/gått i ide/legat i koma den senaste tiden. Nu är det höst, löven börjar bli gula och röda och vindarna är kyliga. Så fantastiskt underbart! Höst! Och nya tag. Här!

I dag blev jag fru.

Men för härligt för att låta bli