“Det är ju så simpelt för det är män som ska kunna görat” säger sambo med tungan i mungipan när han försöker vika sin kavajnäsduk och misslyckas totalt.

Se där, i dag är det inte jag som generaliserar. Jag för bara vidare.

Nu vill mannen i fråga lägga in en protest angående misslyckandet. Han stoltserar runt med en “stiligt” vikt näsduk. Sådeså.

Nej nu slutar vi upp med att klaga och tycka synd om och vara allmänt pessimistiska och tråkiga för vem orkar egentligen? Istället ägnar vi oss åt sånt där kravfritt tecknande. I Photoshop. Med min ritplatta. Djävulens påfund.

Nej.. Inte riktigt. Men den är faktiskt inte speciellt bra. Jag har kanske lovordat den förr, men jag inser mer och mer hur dålig den är. Eller så är det jag. Fast vi skulle ju vara positiva så felet är ritplattans!

Pennan, musen, lille pricken, ja vad ni nu vill kalla den. MARKÖREN heter det ju. Tror jag. Markören flimrar så att man inte ser var i bilden man är, strecken blir darriga och tråkiga, allt blir glattigt och jag tappar all kontroll. Dessutom lever den sitt egna lilla vis och hjärntvättar datorn till det yttersta. Tacka vet jag papper och penna. Fast å andra sidan har jag haft rätt kul med plattan, och det är väl tack vare den som jag faktiskt kom igång med att teckna på riktigt.

Men vad var det egentligen jag skulle säga..?

Jo, visa bild. Just det.

Jag tyckte att hon blev lite söt. Hon får nog heta Greta. Det blir lättast så.