en tjej med gigantiska ögonfransar

Ja, gigantiska är ordet.
Vet inte riktigt vad hon gjor för att få sådana monsterstrån. Måste vara sån där växtnäring som var och varannan människa kletar på sina ögonfransar nu för tiden. Bra ska det tydligen vara också, och här har vi ju ett bevis.

I dag är det exakt en månad tills jag tar examen efter fem års studier. Det känns inte riktigt klokt – vad ska jag göra sen? Ja, det är nästan så man funderar på att hoppa på en läkarutbildning eller så. Hjärnkirurg kanske? Det är säkert jättemånga års utbildning för att bli hjärnkirurg. Jag känner verkligen att jag har vad som krävs för det yrket, jag menar, jag kan både läsa böcker och laga trasiga kläder med nål och tråd. Sen är det ju skitäckligt med sår och sånt, och nålar, sprutor och annat snusk, men det blir ett senare problem. Väljer jag denna karriärsbana har jag ju i alla fall något att göra de närmsta åren.

Hopp, det får nog bli så.

31 dagar till examen. Ja jösses.

stenåldersöverföring

Kan ni tänka er att jag lyft min lilla rumpa från stolen, hämtat ett usb-minne och fört över bilder från min gamla dator till min nya? Kan ni tänka er det? Jag skröt ju kanske lite om min nätverkhet för ett tag sedan, men något gick snett – antagligen signalen – så det fick bli så kallad manuell stenåldersöverföring av filer istället. Mitt usb-minne har visserligen en liten barbapappa i ena änden så jag kan inte neka till att denna aktivitet har varit ett rent nöje.

Nåväl.
Här har vi en akvarellbild jag målade för någon vecka sedan. Jag tror nog att jag gillar den ganska mycket.

Lite akvarell igen

image

Sitter och målar akvarell, tycker mer och mer om det. Jag tror min svårighet och “spärr” handlade om att jag försökte måla som andra, men när jag målar precis som jag själv vill och inte bryr mig om hur mitt resultat skiljer sig från andras är det ett helt fantastisk verktyg. Visst, jag har verkligen ingen aning om hur jag ska göra för att få till vissa effekter, hur mycket vatten jag ska använda osv, men det lär jag mig med tiden. Och att öva upp en sådan kunskap är ju otroligt mycket roligare om jag inte pressar mig till något jag inte är.

akvarell

Ett resultat av gårdagens akvarellseans. Jag börjar verkligen gilla det här med akvarell, även om jag behöver öva väldigt mycket mer. Den här bilden föreställer väl mest en massa färg och konstiga penseldrag, men äh!

Jag var på en utställning förut i dag där det bland annat fanns akvarellmålningar. En av dem som hade utställningen kom fram till mig när jag hade stått och glott på en elefantmålning i sisådär en kvart. Jag antar att hon kom fram för att se om jag levde eller hade stendött på plats. Vi pratade en stund och hon sade att hennes akvarellmålningar kommer till med en del kunskap och erfarenhet och en del tur. Sedan stod vi och svor lite konstnärligt åt att vatten och färg har ett eget liv. Jag låtsades veta vad jag pratade om och vi hade riktigt trevligt. Sedan åt jag en salt pinne och mindes att de inte är goda. Ja, det var väl ungefär vad som hände.

spetsar till promarkers och akvarell

God fredag på er. Här har vi precis tittat på filmen 127 hours. Jag tycker väl mest att det är onödigt att fastna så där. Lite halvtråkig film, men jag antar att om man hade varit lite djupare och mer förståndig hade man uppskattat den och tyckt att den var en tankeställare. Kanske. Men vad vet jag?

I dag har jag varit och köpt sådana där ultra-fine nibs till mina promarkers. Alltså tunna spetsar som man klickar på den lilla spetsen för att kunna göra tunna linjer. Ja, det säger väl sig självt egentligen. I ett paket finns tre stycken och de går att använda till olika nyanser. Det enda man behöver göra är att ”tömma” dem på den tidigare färgen, och det är rena nöjet för det blir så fina färgskalor att man nästan gråter av lycka. Jag vet inte hur tunn spetsen är, skulle gissa på 0,3 eller 0,5. Himla bra är det i alla fall.

 

De svarta strecken kan ni strunta i, det är ett kodat meddelande till NASA och man måste ha läst Kodmeddelanden 7,5 hp för att kunna läsa det. 

image

Här nedan ser nu hur tunn spetsen är. De två oranga strecken är inte ett kodmeddelande utan här har jag ritat med den tunna spetsen och den vanliga spetsen för att visa skillnaden. Sedan har jag tecknat ett himla fint öga av någon anledning, antagligen hade jag tänkt blända er med min talang men ja… det gick väl så där. Den här spetsen hade färgen umber innan, och eftersom jag valde att teckna med en någorlunda ljus färg (mandarin) fick jag tömma den ganska noga. Klumpen under är gjord med den vanliga spetsen för att jämföra färgerna så att man vet när man är klar.

image

 Jag har även roat mig med akvarell i dag. I natt ska jag pressa och i morgon har jag tänkt försöka skanna in dem. Det var faktiskt riktigt roligt och inte lika ångestladdat som det brukar vara. Det fina med att måla med akvarell är att man kan knöckla ihop arket om det inte blir bra, och sedan kan man kasta det i den överfulla soptunnan och aldrig någonsin mer fundera över den. Ja, det är ju det som är unikt med akvarell. Och att vattnet blir så gott när man doppar penseln i det också, fråga bara min katt.

image

image

image

efter några kritiska timmar

Här är ett resultat från dagens akvarellkaos. Jag tycker ändå att den här är rätt fin, allt kaos till trots. Jag har i alla fall blivit lite mer vän med akvarell efter att ha kämpat några timmar. Jag kommer aldrig att bli någon skönmålare – tänk landskap och sånt där vackert tjaffs – så det är väl helt enkelt att acceptera att det blir stänk och snabbt och fartfyllt. Jag tror jag gillart!

Här är tuschversionen av bilden som jag gjorde som kladdidé. Vilken gillas mest?