Lite uppsatssnack.

I dag är det dags för sista pillet med c-uppsatsen innan inlämning. Det ska bli otroligt skönt att skicka iväg den och sen aldrig mer behöva tänka på den. Förhoppningsvis. Fast det vet jag ju är en ren lögn. Uppsatsen kommer att bli bedömd, och vi kommer att få ett besked som gör oss antingen väldigt glada eller väldigt ledsna. Men SEN tänker jag inte tänka mer på den. Om det nu inte visar sig att beskedet gjorde oss ledsna, för då är det väl antagligen komplettering som väntar. Lite nervöst är det. Att det aldrig kan ta slut! Jag gillar inte att skriva uppsats.

Har jag förresten berättat att jag bestämt mig för att skriva d-uppsats nu i vår? Ja, jag funderar också på om jag borde undersökar grundligt. Jag förstår inte varför jag gör detta mot mig själv. Fast kurserna som erbjuds istället är inte lockande för fem öre, så jag skriver väl en uppsats till då. Dessutom är det ju få förunnat att få djupdyka i ett ämne man finner otroligt intressant, och dessutom få betalt för det (nåja… ska man vara riktigt ärlig är det ju mest jag som får betala…)! Jag har dock ännu inte hittat min superintressanta ämne, men det lutar ändå åt något roligt, så mycket vet jag.

Tips på något roligt mottages tacksamt.

Och för att lätta upp detta för utomstående tråkiga inlägg bjuder jag på en illustratorbild. Ser hon lite pretto ut?

Hade hon kunnat tala hade hon gett mig en utskällning och sagt att hon inte är pretantiös per automatik bara för att hon råkar bära basker och se allmänt fransk ut. Fast jag tycker nog att hon snarare ser drag queenig ut. Å andra sidan ska jag inte neka till att jag skulle döda för sådana käkben.

Söndagskväll

Söndag kväll. trött. Det blev inte många timmars sömn i natt, dels på grund av kalas, dels på grund av en lagom mjuk madrass på ett lagom mjukt golv, men den främsta anledningen var magont som väckte mig och tvingade mig att ligga och lyssna på sambos lätta snarkningar en längre stund.

Soffbordet vittnar om en helgkväll; godispapper, whiskyglas och cayennepeppar (!) pryder bordet. I hallen sitter Kattflickan och kåtskriker för att påkalla uppmärksamhet. JAG ÄR HUUUUNGRIG!!!!  Någorlunda nykastrerade Kattpojken ligger på sin klätterställning (läs tron), slickar sin före detta manlighet och undrar vad det är för fel på syrran. På tv:n går en Wallanderfilm som är så dålig att manuset lyser igenom likt ett par söndertvättade kalsonger framför en glödlampa. På tal om det är nog sista tvätten snart torr. Ungefär lika torr som filmens dialoger. Heja Kurt! Heja Sveriges mest mordiska stad. Heja Krister Henriksson som uttalar Hufflepuff Hufflepuff.

Klockan tickar kvällen vidare och jag undrar om jag ska slänga ut tv:n från balkongen bara för att make a point.

Som en liten parantes kan jag tillägga att Ica har blåa och lila hundpåsar. Det är faktiskt bra nog för att känna att livet inte är så tokigt ibland. Fast den känslan går snabbt över när man inser att hundpåsar är vad man går igång på. Kill me. Kill me now.

bloglovin

Ni har väl inte missat att ni kan följa bloggen med Bloglovin? Scrolla ner en bit och klicka på den förtjusande flickan till höger.

Måste faktiskt visa detta:

En prenumerant! Det får firas med ett glas whiskey och lite tvättid!

När en promarker tar slut

Det är underbart när en penna håller på att ta slut. Jag älskar hur tuschen liksom klumpar ihop sig och bara vägrar beblandas med de sina.

Här är även ett exempel på en bild som jag tröttnat på. Jag tuschade människan och var fast övertygad om att jag absolut skulle färglägga alla bokstäver. My ass. Det blir inte så bara. Och jag ska öva på att bli mer tålmodig och faktiskt föra klart mina teckningar. Men när man tröttnar på dem redan innan första blyertsstrecket fastnat på pappret är det svårt att finna motivation. Ja… och då är ju jag snäll nog mot mig själv och gömmer pappret i min lilla pärm. Så snäll så.

Och för att inte oroa er kan jag tala om att jag beställt och fått en ny promarkerpenna. Färgen är Caramel. Så slipper ni ligga sömnlösa.

Hur man får bråttom

I dag ska jag åka och fira mormor som fyller åttio på måndag. Tänk vilken ålder ändå. Tänk vad mycket som hunnits upplevas. Jag tycker det är en fantastisk siffra. Jag hoppas verkligen att jag får uppleva min 80-årsdag. Då ska jag se tillbaka på tiden jag var 23 och fråga mig varför jag slösade bort min ungdom på att skriva blogg. Haha.

Jag vet inte hur många det är som lyckats hitta hit, jag har ännu ingen besöksstatistik. Jag måste installera den på något, enligt min sambo, krångligt sätt och jag tappade sugen litet när han uttryckte dessa ord. Krångligt? Nä.. Inte i dag.

Nu är det en mycket liten stund kvar innan det är dags att bege sig, och jag sitter här i morgonrock och undrar varför jag alltid är ute i sista stund. Katten är ute i hallen och jamar uppfordrande, vet inte riktigt om hon tycker att jag borde klä mig eller säger att vi-kanske-skulle-leka-en-stund-snälla-matte-hundvalpsögon-åh-så-söt-jag-är?

Nej, eftersom tiden inte går bakåt måste jag bege mig. Ha en trevlig helg!

Ros, ros.

Satt och var frustrerad över att jag inte kunde teckna något vettigt (det verkar vara en sån dag i dag), alla människor jag försökte mig på såg ut som galna mutanter av olika slag. Till slut gav jag upp och beslöt mig för att teckna en solros. Jag letade upp en fin referensbild och skulle genast sätta pennan på pappret när jag insåg att jag inte har några solros-färgs-promarkers. Då var det inte lika roligt längre. Det hela slutade med att jag ritade en ros, igen. Visst, jag tycker att rosor är fantastiskt vackra (och det är jag ju ensam om), och jag har ju ändå två på armen (och fler lär det väl bli), men jag menar kom igen! Något annat än nakna tjejer och rosor kan jag väl komma upp med? Jag tror visserligen inte att jag visat så många rosor på den förra bloggen, men mina block här hemma är fulla med dem så det är inte direkt något nytt och utmanande. Dessutom kan en ros i princip se ut hur som helst och ändå se ut som en ros, så det är inte speciellt mycket cred att rita en. Och trots att jag har ultradarriga händer gör det inget för en ros kan se ut precis hur som helst. Suck, suck. Ska man ändå hitta något positivt med denna bild så är det att jag invigt tre nya promarkers, Soft Peach, Peach och Marsh Green. I very much love. Och om det är någon som undrar varför stjälken är svart så är det för att jag ville ha den så, inte för att jag råkade dra ett stort, fult streck rakt över! Sådeså.

Booooring, yes?

Välkommen till min nya blogg!

Hej och välkomna till denna fantastiska blogg! Från och med nu kommer jag att blogga härifrån. Ni kan ju gärna gå in på min gamla om ni är konservativa, men i så fall kommer ni inte att få alla de intressanta uppdateringarna om mitt liv som jag tänker delge de som inte är så förbannat inrutade att de kan tänka sig att besöka en annan adress. :)

Måste säga att jag trivs bättre på den här adressen. Och så fina färger det är sen! Bakgrund och header har jag själv skapat och får därför bli de första nya bilder jag visar på bloggen. Bilden i inlägget innan har ni säkert sett förut. Eller är jag naiv som tror att ni följt min blogg?

Nåväl.

Som sagt, välkommna! Hoppas att ni återkommer.