Jo, det blev ändå lite tecknat. Efter ett par öl och alldeles för mycket choklad. Eller var det tvärtom?
Jag har helt glömt bort hur man roterar en bild så ni får rotera skallen istället. ;)
Bilden är fotad med min enastående mobilkamera.
I samma stund som jag yttrade orden “åh, det känns som att jag har lite flyt i mitt tecknande” dök teckningsguden ner i min hjärna och lärde mig en läxa. Man ska inte tro att man är något.
Vad jag vill ha sagt här är att det inte har blivit något tecknar på år och dar (mild överdrift), men det har inte funnits motivation, tid eller ork. Jag kan inte sätta mig ner och teckna för då piper alla miljoner böcker (ytterligare en mild överdrift, dock mer korrekt än den första) jag lånat till min uppsats att jag är en dååålig student fy mig jag borde skämmas och det här kommer vi minsann att tala om för uppsatsguden aja baja nu kommer ditt flyt att försvinna även här! Detta får mig att fundera på två saker:
1. Böcker är förbannat bra på att satsrada. Man kan tycka att böcker som innehåller alla möjliga skiljetecken borde kunna använda dessa korrekt, om så även i pipigt talspråk? Am I right?
2. Sen när har jag flyt med min uppsats? På snart fyra veckor (hjälp!) har jag bytt ämne tre gånger. TRE! Å andra sidan börjar det lossna lite, men ni ska veta att bara för att saker och ting lossnar betyder inte det att de flyter!
Jag har två rullar att skanna in. Det får bli lite fotogodis här sen. I kameran sitter den första färgrullen. Och träden blommar ännu. Häääärligt!
Min sambo säger att jag skriver obegripligt. När han säger sådana saker råkar jag aldrig lyssna.
Ett drömskt porträtt av ett träd.
I kväll har jag druckit te, låtit bli att diska, lyssnat på Pearl Jam, debuterat som serietecknare (om man inte räknar den obscena stripp som hängt på kylskåpet ett bra tag), signerat med fel datum (det är väl inte 20011 än?) och betalat räkningar.
Min katt är helt superkass på att dricka. Varje gång sätter hon i halsen och hostar som en gammal rökkärring i flera minuter. Stackarn.
Hmm. Roligare än så här blir det inte.
God natt.
Uppsats hit och uppsats dit. Ibland kan jag tycka att uppsatsen borde ta sig själv i brasan.
Det var det jag ville säga.
Tredje rullen skannad. Som ni ser är inte bilderna kvadratiska. Jag har en liten ram man kan lägga in i kameran för att få annat format. Det var roligt att testa, men jag föredrar nog ändå det kvadratiska formatet. Fast möjligheten att variera är ju guld värd. Ganska guld i alla fall.
Vi hade en riktigt härlig kväll i går hos sambos föräldrar -grillat, godis och massa vin. Kan det bli bättre? Senare (efter några (många) glas) började Klubben Vetgirig att härja och det blev tävling om vem som kunde nämna flest delstater. Jag kom på 43 st. Hade jag satt alla hade jag varit tusen kronor rikare, och oj vad mycket godis 1000 kronor är. När jag tänker efter lite är det kanske bra att jag missade… Hehe. Lite stolt är jag nog allt att jag ändå kom ihåg så många. Jag har ett geografispel på datorn som jag sitter och nördar mig med ibland och som jag har att tacka. Riktigt roligt faktiskt. Att jag knappt hittar i Jönköping är en annan sak.
I morgon ska jag skanna in negativ från Holga-rulle nr 3. Nr 4 väntar på framkallning och nr 5 är i kameran. I morgon ska jag även beställa färgfilm så att jag hinner testa innan vi reser till London. Jag hoppas verkligen att jag hinner få hem filmen innan alla träd blommat över! Tänka vilka vackra foton man kan ta. Blommar träden över ska jag fasen limma på alla kronblad igen om jag måste.
Nåväl. Nu ska jag göra något vettigt. Hej.
Nu när jag tecknar på a3-format har jag som sagt problem med att få mina bilder representativa på datorn. När jag fotade den här teckningen ljusmätte jag faktiskt på ett mellangrått papper, och nog blev det bättre, men inte bra. Ska man ha en vit bakgrund får man dra i lite reglage, vilket innebär att färgerna blir helt åt skogen. Visst, man kan lägga på lagermask och fixa och greja, men det är ingen hållbar situation för mig för jag är lat. Jag vill att mina bilder ska trollas in helt utan skavanker (och de skavanker jag orsakat med pennan får gärna trollas bort också), men verkligheten är inte riktigt så enkel. Nu har jag ca 95 a3-ark kvar, så jag hoppas att jag hittar en bra lösning, hehe.
I-landsproblem må hända, men illustrationsproblem big time.
Den gula pluppen i håret har sambo ritat dit med guld-promarker. Han blev så till sig så jag hade inte hjärta att ta bort den. Och ja, hon har pyttesmå fötter. Men även folk med små fötter är människor.
Ha en riktigt härlig påsk, vänner!
Nu har jag varit och köpt Dragé Egg så nu jävlarimej ska jag äta påskgodis. Ja, det är faktiskt det enda sanna påskgodiset. Alla andra äckliga fakeägg och fåniga skumkaniner kan slänga sig i väggen. Dragé Egg will rule the world with an iron fist (hur nu det ska gå till…)! Jag skulle lätt vilja leva i en diktatur under Dragé Egg.
GLAD PÅSK på er!
Äntligen tog jag mig i kragen och gjorde färdigt henne. Under inflytande av lite öl. Ja, jag behövde lite mod för att våga göra en rutig skjorta, och som en sann konstnärssjäl tog jag till de mörka krafterna. En klunk gör mycket för mitt mod ska ni veta.
Det är svårt att göra färgerna rättvisa när man fotar. Hörnen blir så där fult gråa också, trots att sambo har tryckt ett mellangrått papper i näven på mig och sagt åt mig att ljusmäta på det och sedan fota. Men.. nä, så blir det inte. Speciellt inte när man kommer ihåg att det är så man ska göra när man redan fotat, redigerat, lagt in i inlägget och sitter och skriver. Nåja.
Nu ska jag ta mig ett glas rosévin på balkongen, för det har jag förtjänat efter det tokbryt jag fick i morse på uppsatsen. Jag har bytt ämne för tredje gången på tre veckor. Så är det ibland när man heter Britta och tror att ens uppsats ska förändra världen. Typ.
Hmm.. tjej med långt hår, jeans och skjorta.. Känns det bekant?
Ibland får jag storhetsvansinne av liten grad, som här då jag verkligen trodde att jag skulle kunna hålla kameran stilla i en sekund. Nåja, jag har så fin tröja på mig (fast det syns inte så ni får tro mitt ord) så bilden var värd att visas ändå.
Mannen bakom mig är min fantasivän som tydligen fastnar på Den Magiska Holgans bilder.
Bazinga.
Snälla, söta grannar-eller-vart-fan-ni-nu-bor (jag har vuxit upp på landet och där är man grannar även om man bor en halvmil ifrån varandra. Jag fick snabbt veta att här i storstan är man eventuellt grannar med de som bor två trappor ner (beroende på om man haft en fight i tvättstugan eller ej)), ha gärna fest, spela gärna musik och vråla gärna som brunstiga orangutanger (no offence till alla orangutanger där ute) men snälla, söta, underbart rara grannar-eller-vart-fan-ni-nu-bor sluta spela så in i helsikes dålig musik! Jag får sår i öronen.
Edit: Hmm.. Kanske bör jag be om ursäkt här till mina grannar-vart-fan-de-nu-bor. Jag har utsatt dem för en felaktig anklagelse. De spelar inte musik. De spelar Drängarna.
Jag känner även att jag måste gå ut med en officiell ursäkt till alla orangutanger.
Jag har varit en snäll flicka så jag får lov att köpa nya promarkers. Åh, det är som julafton, eller nån annan trevlig högtid där man får välja och vraka bland bra bättre och bäst. Nu har jag runt 50 nyanser, och det låter kanske mycket, men det är det verkligen inte. Ofta känner jag mig begränsad på grund av få alternativ, och det känns som att jag gör samma teckning gång på gång, just för att färgerna är samma (det är ju bra att kunna skylla ens brister på antalet nyaser i pennskrinet! Fast just det, jag skrev ju för nån dag sen att jag skulle sluta skylla ifrån mig. Men nää.. det är inte riktigt min stil så jag börjar nu igen).
Jag har så svårt att välja vilka nyanser bara, och jag vet inte riktigt hur duktig jag varit – alltså hur många pennor jag får köpa. Jag har bara en lila nyans, så det måste fyllas på. Jag vill gärna ha fler gula och oranga också. Och gröna. Och blåa. Och så klart röda. Och fina rosa man kan måla läppar med. Och jag vill ha hela cool grey-skalan. Och jag vill ha allt annat. Åh, mitt habegär är ta mig sjutton rätt illa ibland.
Någon som har nyanserna shale och slate? Jag har inte förstått vad det är för färg, det liknar mest grådaskigt akvarellvatten.
Hmm.. kanske skulle gå till den lokala konstnärsbutiken och testkladda lite? Fast det känns som att de börjar bli lite trötta på mig. Jag är en dålig kund, testar allt men köper inget. Fy mig. Men när jag inte längre lever på studielån lovar jag att stödja små, lokala affärer.
Ja, jag inser att jag kan vara lite väl.. öh.. drastisk i mina uttalanden. Jag hatar inte måndagar. Jag lovar. Och jag skyller inte alla mina bekymmer på en dag. Jag lovar. Det är bara det att tiden mellan klockan 8 och 11 är en kritisk tid, det är då det avgörs om det kommer att hända något den dagen, pluggmässigt. Jag antar att jag blir lite extra kinkig då. Jag ber om ursäkt måndag.
Jag slänger upp en gammal bild här för att visa att jag är en ödmjuk typ. Hur det kan hänga ihop, ja det får ni tänka ut själva.
Jag kan tycka att det är lite synd om måndagar som alltid får agera syndabock för människans konstanta, veckliga ångest. Å andra sidan är det förbannat skönt att ha något att skylla på när man sitter och sliter sitt hår. Man vill ju inte vara en vekling som går under för lite press. Nej, då är det ganska bekvämt att bara säga att det är måndag och därmed kunna gotta sig i sitt tillstånd, tycka synd om sig själv och eventuellt äta lite glass. Det jobbiga är att saker som ska göras inte görs av sig själv, så även efter lite glass finns ångesten kvar. Förbannade måndag, det är ditt fel!
Måndagar är starten på något nytt, på den där veckan då man tog sig i kragen och faktiskt gjorde vad man borde. När detta misslyckas, ja vad finns då kvar? Vad är man för människa egentligen? Va?
Jag känner att jag växer som människa varje gång jag tar mitt ansvar och skyller ifrån mig mina problem på något annat. Som måndagar. Men ärligt talat kan det inte finnas någon annan förklaring. Jag menar, vad skulle det vara? Tanken är ju skrattretande.
Jag tror att man måste utmana sig själv för att kunna utvecklas, och därför har jag nu dyrt och heligt lovat, nästan under ed, att jag ska börja rita mer i mitt a3-block. Faktum är att jag faktiskt ska rita i a3-blocket ganska mycket framöver. Att mitt a4-block tog slut har inget med saken att göra. Nej, jag gör det här för att utmana mig själv. Och för att bli kompis med a3. A3 är läskigt. A3 är stoooort.
Första, riktiga skissen i a3-format.
Konturer
Hud och lite hår
Lite mer hår
Håret är färdigt. Det är lite hur som helst, jag vet, men äh. Så är det ibland.
Förlåt för dålig kvalitet på bilderna. Jag skäms.
Holga, holga, holga. Åh så jag älskar min röda, fina Holga. Snart ska jag testa färgfilm, det ska bli riktigt spännande.
