Holga, komsi komsi.

Åååh hur långsam kan posten vara?

Jag är för tillfället en mycket arg kund (not) som tycker att det borde finnas en personlig brevbärare för varje männska i världen! Minst! Denna personliga brevbärares högsta prioritering i livet är att bringa my HOLGA as fast as possible to ME

Det finns förresten världssvält, djurplågare och pedofiler. Ibland måste man landa på jorden.

Britta har köpt en Holga.

Jag kunde inte vänta längre. Tyvärr blev det inte den fina molnliga utan det blev en röd för en behagligare summa. Ingen ville ta hem den gula till mig. Men den röda är jättefin också. Måste försöka skapa band till den nu och då går det ju inte att gå runt och säga att den och den färgen är finare! Vi kan ju inte börja vår relation med något sådant!

Vill ha den NU!

Åh, måste jobba på mitt tålamod.

Det var roligt att handla. Undrar om jag skulle passa på och köpa något annat kanske..?

Oj, det blir inte mycket skrivet här under Nakna Veckan. Jag tror att det beror på att jag befinner mig i ställtid och har ingen ork över till annat än just denna omställning. D-uppsatskursen är nämligen i full rulle, en vecka har gått och jag har ännu inte kommit på vad jag ska skriva om!!! Observera antalet utropstecken och förstå hur halvpanikigt det är (hade det varit helpanikigt hade det så klart varit femhundra utropstecken, så var glad över att jag ännu bara har halvpanik). Å andra sidan har jag ju mitt ämne – grammatik – men jag har inget syfte och ingen frågeställning. Jag har bara små idéer som snurrar runt i skallen, och jag hoppas att jag ska skärpa mig etthundra snäpp nästa vecka.

Jag har insett nu att jag är lite trött på att måla naket. Det här lilla… öh… projektet har gjort mig mätt på tuttar och rumpor och ben och högklackat, och jag är faktiskt glad för det. Nu kan jag kanske utvecklas och skapa bilder som inte innehåller bröstvårtor. Fast vad ska jag måla då? Vad målar man? Det blir liksom likt förbannat pilska tjejer som plutar med sina förfärligt stora läppar. Jag kanske är dömd till detta?

Ja. Vad har hänt annars då? Jag har blivit utsatt för ett omvänt rån. Jag var på IKEA med min lovely sister i tisdags. Mannen framför oss i kassan glömde sin plånbok och jag sprang efter för att lämna tillbaka. Han blev glad och jag blev glad för att han blev glad. Någon timme senare var vi i en annan affär, och vem dyker inte upp bland hyllorna om inte Den Glömske Mannen? Han säger att han vill ge mig något för att visa sin tacksamhet och tar upp femhundra kronor och räcker till mig. Jag tar inte emot den för jag känner att min insats inte riktigt är i proportion till belöningen, för i min värld är femhundra kronor en förmögenhet. Var jag mogen att bli så rik? Jag tar några steg bakåt och Den Glömske Mannen går efter. Jag hoppar bestämt åt sidan och säger högt och bestämt NEJ! som jag har läst att man ska göra för att visa vem som bestämmer. Då springer han fram, stoppar ner pengen i min jackficka och springer sedan iväg och skriker något i stil med att han är så tacksam och att det är superjobbigt att tappa plånbok och jag vet inte vad. Kvar står jag i chock, femhundra kronor rikare. Jaha. Tacka och ta emot? Jag sprang efter (när jag hämtat mig från chocken en smula) för att försöka prata lite förstånd (ja ni förstår ju hur nobel jag är!) men han var försvunnen. Så ja, tacka och ta emot. En knepig upplevelse som fick mig att känna mig väldigt underlig ett bra tag efter (ni tänker väl att jag är lite känslig som blir så till mig, men jag ska tala om att detta är en förmildrad version för eventuella känsliga läsare. I själva verket fäktades vi med svärd en bra stund, sedan jagades jag över glödande kol och var tvungen att simma bland aligatorer för att undkomma. Tänk vilken scen där inne i affären!) Hmm. Den stora frågan är hur han hittade mig. Eller var den en ren slump att båda två var ute efter en läderpiska i just den stunden? Höhö. Eller gympaskor. Minns inte riktigt. Men så här efteråt är jag ändå glad över att han ville ge mig något. Och man kan ju undra vad som fanns i den där plånboken egentligen… Heh. Men visst fasen skulle det vara lite kämpigt att tappa bort sin plånbok, asrik som fattig. Kanske något kämpigare om man är asrik. Jag vet inte, jag har aldrig testat. Fast jag fick ju en liten smak av rikedom när jag fick femhundralappen and I liked it.

Slutsats: Snäll gubbe.