I dag har en ny nättidning lanserats. Tidningen heter Le Viseur och min Johan är en av dem som ligger bakom. Faktum är att han fått titeln chefsredaktör. Livet som lyxhustru är inte långt borta nu.

Ta gärna en titt i magasinet och njut av alla fina bilder!

Om ni visste hur mycket jag längtat efter den här stunden! Just nu! Det är fredag eftermiddag v. 13! Tjolaho och rumpdans på det. Jag har överlevt de senaste veckorna, och även om det är knappt har jag i alla fall tillräckligt med livsgnista kvar för att smaska i mig en liten påskhareskumgodisbit. Rosa och god. Nu väntar bara en hektisk jobbhelg och sedan är det i stort sett lov i en vecka. Jag har visserligen mycket att göra och ligger efter med en hel del skolarbete(på grund av dessa veckor som varit, tror aldrig jag haft så mycket att göra i mitt liv!) men mycket får vänta för jag ska vara ledig!

Jaja.
Prinsesskrona till mig. Inte för att jag kan påstå att jag är rojalist (no sir) utan för att det är lite sådär prudentligt puttinuttigt. Om nu något kan vara det (vilket jag inte tror, men ni måste ju hålla med om att det är ett prudentligt roligt ord, prudentligt).

Hopp. Ha nu en prudentligt bra fredagskväll! Jag ska dricka fanta.

Jaha… Det var den hushållspappersrullen det…

Tänk er att ni förberett världens, alltså jag menar verkligen världens, bästa tal. Ni har övat framför badrumsspegeln i 60-wattsljus i två månader och köpt nya fina kläder. När taldagen kommer skuttar ni in i arenan med plats för tjugosjutusen åskådare och förväntar er fullsatta läktare, banderoller, såndana där ballonger som publiken har i melodifestivalen (alltså helt enkelt vanliga, jävla ballonger som man kan köpa på Ica för 14.90 spänn) men… det ekar tommare i arenan än i insidan av Ranelids brunbrända, vitglödande skalle. Vilket antiklimax!

Ja, alltså vad jag försöker säga här nu är att jag hade förberett världens snälla-förlåt-mig-för-att-jag-varit-så-tyst-i-en-evighet-(även-om-det-säkert-finns-en-och-en-annan-som-tyckt-att-tystnaden-från-mig-har-varit-som-julafton-i-mars(det-händer-ju-inte-speciellt-mycket-i-mars-och-nog-tusan-skulle-man-ju-vara-glad-om-man-fick-dricka-lite-starkglögg-och-äta-julskinka-i-snålblåsten-,-inte-sant??))-men-jag-har-varit-på-superhemligt-uppdrag-åt-NASA-och-har-därför-inte-kunnat-skriva-eftersom-jag-då-skulle-avslöja-min-position-och-bli-jagad-av-danska-lönnmördare(har-Danmark-något-emot-Nasa?) men upptäcker efter en stund att alla mina vänner har gått iväg för att köpa korv eller whatever. Superdupertalet har alltså inga åhörare. Får väl helt enkelt rada upp katterna och tala inför dem för när man har förberett ett tal i två månader i 60-wattsljus vill man ju för sjutton ha lite publik! Det kan väl vem som helst förstå?

Nåja. Jag tänkte meddela att cirkusen är igång igen, halleluja. Nu är ugnen klar så nu hinner jag inte mer här va!

I kväll har jag suttit och filurat runt lite med mina älskade pennor. Jag fick en beställning av en bokstavstavla i helgen och nu är den gjord. Jag blev faktiskt riktigt nöjd, hoppas att jag inte är ensam! Jag visar mer senare när tavlan är levererad och okejad.

Jag funderar fortfarande på hur man kan fostra sina katter till att bli ens slav. Det går ta mig tusan inget vidare. De gör precis som de själva vill hela tiden och ofta är det de vill inte det jag vill. Jag har verkligen bekymmer. Funderar på att öva upp mitt onda öga lite mer, mitt nuvarande verkar inte fungera särskilt bra. Det svåra med att öva upp det är att jag får göra det utan spegel för jag blir så rädd för mig själv när jag övar framför. JAG skulle då minsann vara from som ett lamm om någon tittade på mig SÅ!

Jo ni förstår, jag har inte hunnit teckna något nytt till i dag så det får bli en gammal goding. Bättre än inget, tänker jag. Ni kanske tänker att jag borde dra något gammalt över mig (kanske den här teckningen?) tills jag kan visa något nytt? Vad vet jag?

Trodde verkligen lite naivt att jag skulle få så mycket energi och tid över nu när praktiken är slut, men så blev det visst så att jag fick en massa erbjudanden om allt möjligt och säger glatt JA TACK! vilket gör att dygnens timmar helt plötsligt blev färre. Så är det ibland. Men när man är i gasen är det lika bra att glida med i strömmen.

Eller… vet inte riktigt vad jag menade där men vi låter det vara.

Här har ni lite naket, era små snuskiga tokar.

Det vanligaste sökordet till min blogg är processbarhetsteorin. Hur hett är det på en skala?

Och se där, nu fixade jag femtioelva nya sådana sökningar.

Ja, ni får förlåta mig mina vänner, men jag är lika pigg och glad som den där sura bumbibjörnen-vad-han-nu-heter och jag tänker därför vänta lite med att publicera längre inlägg tills jag fått i mig lite bumbibjörnssaft.

Vad nu det är.

Sömn kanske?

Väntar på att få en bild publicerad. Spännande.

Och slutligen ska jag tala om att jag gråter lite för att jag inte varit med på torsdagstemat på flera veckor. Snart, SNART ska jag åter finnas med i listan och blända alla med min sagolika konst.

Hopp hopp.

Förresten! Hur vaccinerar man sin hjärna så att den blir motståndskraftig mot den där äckliga banan-låten? DEN SLUTAR ALDRIG ATT SPELAS I MITT HUVUD! HJÄLP!

Hallå alla i hela världen. Hoppas ni haft en bra helg. Måndag är nu snart över och det har gått så fort att jag nästan inte hunnit ha någon måndagsångest. Så kan det vara ibland.

Jag funderar på att bli hubot på heltid. Vad tror folk om det?

Letade runt lite i datorn och fann den här teckningen. Den är gjord med min wacom-bräda om jag inte minns fel. Det var två härliga veckor vi hade tillsammans innan den gav upp och vägrade samarbeta med min dator. Eller var det tvärtom? Jag ska minsann berätta att min dator inte är någon ängel direkt.

Undrar vid vilken ålder datorer pensioneras?

Kan man bli förtidspensionär när man är 24 och ett halvt år? Tänkte jag skulle joina datorn.

Pensionär är den karriär jag tänkt mig.

Woopidopidop.

Min katt är en bitch. I dag väckte hon mig 05:45. 05:45!!! Jäkla primitiva amöba som styrs av dagsljuset. HEEEEEJ nu ska vi leeekaaaa! GE MIG MAAAAT! ÅÅH!?!? Är du VAKEN matte? Så KUL!

Erhm…

Kanske skulle man vara tacksam för att det är så ljust och härligt redan 05:45 en lördag? Kanske skulle man vara tacksam…

Mannen på bilden är inte min katt.

I dag är det torsdag och jag är inte med och tecknar torsdagstemat den här veckan heller. Jag har gråtit en skvätt över detta men tänker att om ett eller hundra år när saker lugnar ner sig lite skall jag åter finnas i listan. Sök gärna upp mig då.

Nu tänkte jag delge er några av mina funderignar gällande sockar. För det första har jag fått lära mig att det egentligen heter sockor och att sockar är dialektalt. Helknasigt, tycker jag! Det har hetat sockar i hela mitt liv (eller strumpor om man är lite mer hipp) och jag tänker minsann inte ändra mig! För det andra har jag en teori om att konstiga konstnärsmänniskor tenderar ha randiga sockar i större utsträckning än andra. Har ni tänkt på det? Nu pratar jag ju inte om halvmesiga ränder i småfjäsiga färger – typ vitt och lite mindre vitt – utan om massa ränder i alla färger i hela världen. Jag har några sådana sockar (vilket måste betyda att jag alltså är en konstig konsnärsmänniska (I wish…)) och jag måste erkänna att jag känner mig väldigt kreativ och superhäftig när jag har på mig dem.

Ja. Det var väl vad jag hade att säga i dag. För att summera:
1) Det heter sockar!!!
2) Jag tror att konstiga konstnärsmänniskor har randiga sockar.
3) Jag tycker att det av någon anledning är superhäftigt.

Titta här! Bevis för min tes!

P.S. Jag har även pingvinsockar om någon ville veta. D.S.