Om ni undrar varför förra inlägget har en sådan parataktisk meningsbyggnad så kan jag tala om för er att det beror på att jag var nyvaken och inte riktigt visste hur man använder bisatser. Det kan vara svårt ibland så döm mig inte för hårt.

I dag har jag fått lära mig om konflikter. Det var spännande. Jag har också fått lära mig att det finns olika sätt att hantera konflikter på. Det var spännande. Vem hade kunnat tro det? Sen fick jag lära mig att föreläsaren ogillar när medresenärer byter plats på bussen så fort det finns ett ledigt säte, och att hans dotter har en bångstyrig hund. Man lär sig mycket på högskolan ska ni veta.

Jag ska förresten berätta om biläventyret i söndags.

Det var en vacker påskdagsmorgon. Solen sken (eller ja, den skulle ju skina sen när den gått upp), fåglarna kvittrade och klockan ringde. Det var dags att gå upp för att göra frukost och sedan fräsa till Helsingborg i SuperCorsan, nykammade och fina som vi var. Bilen startar fint och vi tackar närmaste gud för det. Humöret är på topp, och Johan kostar till och med på sig ett litet skämt. Tror det handlade om framkallningsvätska eller kanske mätsökare, men vad vet jag? Allt var så trevligt. När vi åkt ca en (1) kilometer började en legokloss lysa på instrumentbrädan. “Hmmm” tänkte jag och kliade mig lite fundersamt på hakan. “Vad kan detta betyda?”. Vi stannade bilen och kunde genast konstatera att legoklossen var generatorlampan som lös, och bilsnillen som vi är förstod vi genast att vi skulle stänga av fordonet och tillkalla en auktoriserad märkesverkstad. Vi läste absolut inte detta i den lilla manualen som ligger så prudentligt i handsfacket, nej bilsnillen är vi och vi förstod det själva. Vi svor lite och åkte sedan hem och kikade förnuftigt under motorhuven. “Vafalls? Det saknas den där lilla remmen som brukar snurra runt utav bara helvete” ropade Johan. Jaha, dags att tillkalla den auktoriserade märkesverkstaden, a.k.a. lilla pappa.

Fläktremjäveln hade gått av. Johan hittade den på vägen ca en (1) km hemifrån. Vilken tillfällighet att den där legoklossen började lysa precis på samma plats som remmen låg. Helt otroligt.

Nåväl. För att komma iväg till Helsingborg behöves SuperCorsan lagas. Bara att traska till Biltema. En ny fläktrem sattes i handen på oss av en säker kvinna, och vi kunde traska tillbaka igen. Fulla av hopp och tacksamhet (ja, jag var förjävla tacksam vid den här tidpunkten på dagen. Jag var tacksam för att solen sken, för att vi inte hade åkt hundrafemtio mil innan remmen gick av, för att Biltema öppnade klockan tio på påskdagen, för att det är gångavstånd till Biltema om man är lite envis, för att det skulle gå så jäkla bra att laga bilen osv. i all oändlighet. Stor tacksamhet blandat med svordomar!) begav vi oss hemåt mot den väntande bilen.

Tusen svordomar, otåliga timmar med lilla pappa i luren, armar fulla av rivsår och kroppen full av oljefläckar senare satt den förbannade remmen på plats. Förstå nu hur otroligt duktiga vi är som lyckades! Johan gav upp ungefär åtta gånger, men jag gav mig fan på att få ordning på bilen, inte minst för att alla passerande gubbar såg så roade och skeptiska ut när jag hängde över bilen, oljig och arg och skruvade överallt jag kom åt. För en tös från landet var det väldigt konstigt att inte femtio snokande gubbar kom och lade sig i och hade åsikter så fort jag öppnade motorhuven. Så är det tydligen i staden.

Nåväl. Nio timmar för sent kom vi iväg. Bättre sent än aldrig!

Tecknar på en jätterolig beställning. Ska göra klart den i kväll. Nu ska jag snart springa iväg till föreläsning. Måste säga att det går otroligt segt nu när jag är så nära slutet.

Hopp. Up, up and away.