Vet ni, i morgon kommer min söta, fina, nya dator med megaprocessor och sånt där som jag inte har en aning om (fast jag tror att det är bra om de olika tingen heter något med höga nummer, typ grafikuskortus Au7-F5x 5 biljoner), och fram tills dess är det nästan en pina att sitta vid min nuvarande dator (som jag givetvis måste säga att jag älskar över allt annat eftersom jag har en mycket dum idé om att allt har känslor) som är mycket gammal, mycket långsam och mycket jobbig (fast på ett bra sätt då, datorgullet). Jag försökte skanna in högupplösta bilder för att kunna skicka iväg dem för framkallning, skannade i 1200 dpi, och datorn var helt handlingsförlamad i en kvart innan jag kunde få muspekaren att röra sig igen, och sedan ytterligare en kvart för photoshop skulle börja fungera. Jag är ganska van vid att det dyker upp fina fönster som säger att datorn på det ena eller andra sättet har havererat. Det är så mysigt. När jag skannar för att visa på bloggen brukar jag skanna i 300 dpi, och datorn går ofta med på att fungera någorlunda, men det tar sin lilla tid ändå. Förstå vilken chock för datorstackaren när jag tvingade på den hela 1200 dpi. Galna människa! tänkte den och straffade mig genom att krascha programmet. Japp. Så är det.

Förresten, jag har intalat mig själv att min nuvarande dator tycker att det är skönt att få gå i pension. Den funderar på att ut och resa, se världen, kanske skaffa sig en liten fru, och bara njuta av livet. Den tycker att det känns bra att lämna över till den yngre generationen. Vilken tur för mig så att jag slipper ha dåligt samvete.