I förra inlägget skrev jag att allt var underbart. Tydligen ska man akta sig noga för vad man säger, för dagen därpå brakade helvetet löst rejält, ett helvete som vi egentligen innerst inne vetat om en hel vecka innan. De senaste veckorna har nog varit de jobbigaste i mitt liv. Jag önskar ingen den erfarenhet jag fått, och hoppas att jag aldrig behöver uppleva det igen. Nu börjar allt bli bra igen och jag och Johan blickar framåt. I morgon är en ny dag, med nya möjligheter och nya tag. Tills dess visar jag en bild Johan tog i tisdags. Jag tror nog det är min favoritbild.

Vi var ute på en promenad när jag plötsligt stannade till, kliade mig lite i huvudet och frågade Johan om det var elefanter jag såg gå och beta på fotbollsplanen där borta bakom träden. Nog var det elefanter minsann. En högst besynnerlig syn, minst sagt. Cirkus är i stan, och innan alla stängsel och staket hade kommit upp runt djuren hann vi ner och få oss en ordentlig titt på dem. Cirkus är skit och borde inte få existera. Däremot skulle jag inte ha något emot att skaffa en elefant som sällskapsdjur. Den kan få sova i min säng, bredvid Greta.

Ursäkta att inlägget är så kryptiskt. Jag kanske berättar vad som hänt någon gång i framtiden när tiden är mogen.