Inlämning av hemtenta på fredag och jag har inte börjat. Jag har inte hunnit. Eller jo, hade jag bara velat så antar jag att jag hade hunnit, det finns till och med folk i klassen som redan lämnat in. Jag omformulerar mig: Jag har inte orkat/haft lust/haft inspiration. Det har jag väl visserligen inte nu heller, och kommer inte att ha det i morgon eller på fredag (då för övrigt en härlig heldag väntar i skolan, fylld med givande och intressanta redovisningar. Hm.) men lik förbannat kommer den där hemtentan att behöva bli nedskriven vare sig inspirationen infinner sig eller ej. Usch usch. Jag har verkligen noll energi över till detta. I dag tänkte jag läsa om några noveller av Mare Kandre, mest för att känna att jag i alla fall gjort något, men somnade först på soffan och sedan i sängen. Nu ligger jag och tröstlyssnar på Tori Amos och undrar varför inte jag kan vara så där härligt inspirerande, motiverad och rödhårig. Som hon. Att jag lyssnar på hennes version av I Don’t Like Mondays gör inte riktigt saken bättre… and school’s out early, and soon we’ll be learning, and the lesson today is how to die. Ack ack.

Nåja, jag fick veta i dag att även Mare Kandre funderade över sin tillvaro lite då och då. Det var lite tröstande.