Jag tror allt att vi börjar med lite Naked Sunday. Något kul måste man ju ha en söndagkväll. Det är roligare än Beck och Wallander, inte sant? (But then… vad är inte roligare än Beck och Wallander?)
Åh! Nu måste jag teckna nytt till nästa söndag! Woho! Är någon sugen på att bidra så hör av er och skicka bilder! Kom igen nu alla! Mer naket!
Här är hon nu, Ariel.
Det var riktigt kul att teckna, håller för fullt på med fler.
Dagens illustration.
Men.. vänta nu.. har vi inte sett henne förut?
Nämen! Och en grön fjäder har hon fått tag på också. Det är ju riktigt tokigt faktiskt.
Här kommer gårdagens dagens illustration. Jag tecknade den i går och skulle lagt upp den men det gick inte för katten hade gjort något fuffens med datorn så den var lite halvdöd. Jag hann inte starta om den för jag skulle springa i väg och pimpla vin.
Så är det med det.
Det är mysigt att ha sällskap när man tecknar. Nu hinner jag inte mer för nu ska jag på föreläsning! Tjoho!
En teckning på gång. Resultat kommer så småningom, kanske nästa vecka. I helgen ska jag iväg och jobba så då blir det inte ritat mer än på något kvitto då och då.
Någon som verkar ha ett härligt kreativt flow är Pyttis. Hon öppnade sin webshop för några månader sen och det verkar som att det går superbra för henne. Jag är både imponerad över och lite smått avundsjuk på hennes framgång. Hon har vågat starta eget företag och har nu sitt eget klädmärke. Motiven på plaggen hon säljer har hon designat själv. Vem sjutton skulle inte vilja ha sina illustrationer på kläder? På kläder som folk har på sig?!
Pyttis, eller Anna som hon heter, har länge varit en stor inspiration för mig.
Anna badandes i ett glas cosmopolitan som en äkta SATC-jänta.
Just nu pågår en tävling på hennes blogg där man kan vinna ett plagg från hennes kollektion. Jag har länge velat beställa från hennes webshop, men som student har jag tvingats vänta. Nu tänkte jag ta chansen att vinna ett plagg. Gå in och tävla du också! Men skynda er för tävlingen stänger 19:00 i kväll!
Spana gärna in hennes webshop också.
Jag bjuder på en bild jag redan visat. Jag gillar den.
En bra grej är att titta vilken nyans du har på pennan innan du börjar måla. I’m just saying.
Jaha… så det är det här man sitter och sysslar med när man egentligen tänkt läsa uppsats? Tss.
Jag vill också ha en turban.
Jag hade som vanligt noll inspiration och motivation, så jag gjorde det lätt för mig och ritade en “re-make” av en gammal teckning.
Den här var nog en av de första jag gjorde med promarkers. Jag har alltid gillat den, även om den har sina uppenbara brister, och att man tydligt ser att jag inte riktigt kunde hantera pennorna så bra.
Här är den nya. Jag försökte antagligen för mycket för det finns ingen känsla i den, den är bara tom och tråkig, platt och livlös. För bred blev den också, det finns ingen mysig balans i den som jag tycker finns i den översta. Dessutom skulle jag mycket hellre fika med den översta. Eller vad har folket att säga?
Hmmm.. istället för att säga att det är en re-make säger vi att det är två helt olika teckningar. ;)
VARNING! Botoxinjicering av en icke-utbildad person kan gå åt helvete. No shit.
I vilka rynkiga fall som helst har jag lyft på min rultiga rumpa och traskat till skannern. Om den här bilden kan man väl säga så här… Jag gav upp efter halva finelinern och ja, så här ser det ut när Britta har tröttnat.
Jag vill även tala om att jag har känsel i hela mitt ansikte.
Och jag gillar att VD:n för Adam & Eva-kliniken ser ut som en anka.
Och jag gillar ännu mer att blonda bimbos alltid säger att alla kallar dem för blonda bimbos för att folk är avundsjuka.
Och jag tycker om det nya begreppet “botoxuggla”.
Åh vad jag gillar debatt.
Se, se! Jag håller minsann vad jag lovar. Jag är lite ledsen för att skannern aldrig gör färgerna rättvisa, och det är ju helt omöjligt att få fram rätt nyanser i photoshop. Sambo pratade om att man kunde ha ett litet “färgkort” när man skannar, med rgb-färger att mäta efter. Jag funderar verkligen på att testa. Jag ska försöka hitta nånting superrött eller megablott eller svingult – helst alla tre – och testa och återkomma med resultatet. Det borde väl finnas att köpa någonstans? Alla som skannar har väl detta problem? Eller ja, alla vi dödliga som får nöja oss med en skanner som inte är från himmelriket.
Teckningen är inspirerad av promarkerfärgen blush. Det var roligt att teckna efter en utmaning. Någon som har en ny till mig?
Lite allt möjligt. Eller egentligen vad det brukar vara. Vad jag gillar är att tjejen uppe till vänster ser ut som Stewie Griffin. Det kanske är han?
En förvrängd Tori Amos jag tecknade för länge sen och glömde bort. Men jag har teckningstorka för tillfället och då får man leta lite och ta vad man har.
Den dagen jag kan gestalta Tori Amos rättvist, ja den dagen är dömd till att aldrig komma. Jag önskar att jag kunde förmedla samma känsla i mina verk som hon gör i sina. Men, det är ju att jämföra sig med en gudinna. Jag är blott en dödlig människa.
Sambo sitter och gottar sig åt fotboll. Det är tydligen en viktig match i kväll. El Classico. Tydligen stort. Tydligen. Han har förvandlats till ett fotbollsmonster (här vill han prompt påpeka att hockey är religion. Fotboll är bara förströelse. Här vill jag prompt påpeka att det är hockey på 6:an, men ändå är det fotboll som står på… Hmmm…) Jag vet ärligt talat inte när den här förvandligen skedde. Har han ätit något olämpligt?
Ni förstår kanske att jag inte är något fan av fotboll. Jag tycker att sporten är löjlig då 1) man lika gärna kunde ta upp bollen och springa in i mål med den så vore saken klar (för jag menar, när tusan använder man fötterna till att få ett ting lätt nog att lyfta från punkt a till punkt b?) och de där vuxna karlarna skulle kunna göra något vettigt istället, 2) man skulle kunna lösa många konflikter genom att helt enkelt ge alla en fotboll var – det är lite skolgårdsmobbningsvibbar över fotboll tycker jag – och 3) planens gigantiska storlek får mig att misstänka att den är kompensation för något annat, mindre. Det enda som är bra med fotboll är att gräset är rutigt och fint.
Åh, jag är ju mansförnedrande. Skäms på mig.
Jo, det blev ändå lite tecknat. Efter ett par öl och alldeles för mycket choklad. Eller var det tvärtom?
Jag har helt glömt bort hur man roterar en bild så ni får rotera skallen istället. ;)
Bilden är fotad med min enastående mobilkamera.
Nu när jag tecknar på a3-format har jag som sagt problem med att få mina bilder representativa på datorn. När jag fotade den här teckningen ljusmätte jag faktiskt på ett mellangrått papper, och nog blev det bättre, men inte bra. Ska man ha en vit bakgrund får man dra i lite reglage, vilket innebär att färgerna blir helt åt skogen. Visst, man kan lägga på lagermask och fixa och greja, men det är ingen hållbar situation för mig för jag är lat. Jag vill att mina bilder ska trollas in helt utan skavanker (och de skavanker jag orsakat med pennan får gärna trollas bort också), men verkligheten är inte riktigt så enkel. Nu har jag ca 95 a3-ark kvar, så jag hoppas att jag hittar en bra lösning, hehe.
I-landsproblem må hända, men illustrationsproblem big time.
Den gula pluppen i håret har sambo ritat dit med guld-promarker. Han blev så till sig så jag hade inte hjärta att ta bort den. Och ja, hon har pyttesmå fötter. Men även folk med små fötter är människor.
Ha en riktigt härlig påsk, vänner!
Äntligen tog jag mig i kragen och gjorde färdigt henne. Under inflytande av lite öl. Ja, jag behövde lite mod för att våga göra en rutig skjorta, och som en sann konstnärssjäl tog jag till de mörka krafterna. En klunk gör mycket för mitt mod ska ni veta.
Det är svårt att göra färgerna rättvisa när man fotar. Hörnen blir så där fult gråa också, trots att sambo har tryckt ett mellangrått papper i näven på mig och sagt åt mig att ljusmäta på det och sedan fota. Men.. nä, så blir det inte. Speciellt inte när man kommer ihåg att det är så man ska göra när man redan fotat, redigerat, lagt in i inlägget och sitter och skriver. Nåja.
Nu ska jag ta mig ett glas rosévin på balkongen, för det har jag förtjänat efter det tokbryt jag fick i morse på uppsatsen. Jag har bytt ämne för tredje gången på tre veckor. Så är det ibland när man heter Britta och tror att ens uppsats ska förändra världen. Typ.
Hmm.. tjej med långt hår, jeans och skjorta.. Känns det bekant?