Botoxuggla

VARNING! Botoxinjicering av en icke-utbildad person kan gå åt helvete. No shit.

I vilka rynkiga fall som helst har jag lyft på min rultiga rumpa och traskat till skannern. Om den här bilden kan man väl säga så här… Jag gav upp efter halva finelinern och ja, så här ser det ut när Britta har tröttnat.

Inspirationsbild

Jag vill även tala om att jag har känsel i hela mitt ansikte.

Och jag gillar att VD:n för Adam & Eva-kliniken ser ut som en anka.

Och jag gillar ännu mer att blonda bimbos alltid säger att alla kallar dem för blonda bimbos för att folk är avundsjuka.

Och jag tycker om det nya begreppet “botoxuggla”.

Åh vad jag gillar debatt.

Äntligen en teckning!

Se, se! Jag håller minsann vad jag lovar. Jag är lite ledsen för att skannern aldrig gör färgerna rättvisa, och det är ju helt omöjligt att få fram rätt nyanser i photoshop. Sambo pratade om att man kunde ha ett litet “färgkort” när man skannar, med rgb-färger att mäta efter. Jag funderar verkligen på att testa. Jag ska försöka hitta nånting superrött eller megablott eller svingult – helst alla tre – och testa och återkomma med resultatet. Det borde väl finnas att köpa någonstans? Alla som skannar har väl detta problem? Eller ja, alla vi dödliga som får nöja oss med en skanner som inte är från himmelriket.

Teckningen är inspirerad av promarkerfärgen blush. Det var roligt att teckna efter en utmaning. Någon som har en ny till mig?

om gudinnor och fotboll

En förvrängd Tori Amos jag tecknade för länge sen och glömde bort. Men jag har teckningstorka för tillfället och då får man leta lite och ta vad man har.

Den dagen jag kan gestalta Tori Amos rättvist, ja den dagen är dömd till att aldrig komma. Jag önskar att jag kunde förmedla samma känsla i mina verk som hon gör i sina. Men, det är ju att jämföra sig med en gudinna. Jag är blott en dödlig människa.

Sambo sitter och gottar sig åt fotboll. Det är tydligen en viktig match i kväll. El Classico. Tydligen stort. Tydligen. Han har förvandlats till ett fotbollsmonster (här vill han prompt påpeka att hockey är religion. Fotboll är bara förströelse. Här vill jag prompt påpeka att det är hockey på 6:an, men ändå är det fotboll som står på… Hmmm…) Jag vet ärligt talat inte när den här förvandligen skedde. Har han ätit något olämpligt?

Ni förstår kanske att jag inte är något fan av fotboll. Jag tycker att sporten är löjlig då 1) man lika gärna kunde ta upp bollen och springa in i mål med den så vore saken klar (för jag menar, när tusan använder man fötterna till att få ett ting lätt nog att lyfta från punkt a till punkt b?) och de där vuxna karlarna skulle kunna göra något vettigt istället, 2) man skulle kunna lösa många konflikter genom att helt enkelt ge alla en fotboll var – det är lite skolgårdsmobbningsvibbar över fotboll tycker jag – och 3) planens gigantiska storlek får mig att misstänka att den är kompensation för något annat, mindre. Det enda som är bra med fotboll är att gräset är rutigt och fint.

Åh, jag är ju mansförnedrande. Skäms på mig.

Färdig.

Äntligen tog jag mig i kragen och gjorde färdigt henne. Under inflytande av lite öl. Ja, jag behövde lite mod för att våga göra en rutig skjorta, och som en sann konstnärssjäl tog jag till de mörka krafterna. En klunk gör mycket för mitt mod ska ni veta.

Det är svårt att göra färgerna rättvisa när man fotar. Hörnen blir så där fult gråa också, trots att sambo har tryckt ett mellangrått papper i näven på mig och sagt åt mig att ljusmäta på det och sedan fota. Men.. nä, så blir det inte. Speciellt inte när man kommer ihåg att det är så man ska göra när man redan fotat, redigerat, lagt in i inlägget och sitter och skriver. Nåja.

Nu ska jag ta mig ett glas rosévin på balkongen, för det har jag förtjänat efter det tokbryt jag fick i morse på uppsatsen. Jag har bytt ämne för tredje gången på tre veckor. Så är det ibland när man heter Britta och tror att ens uppsats ska förändra världen. Typ.

Hmm.. tjej med långt hår, jeans och skjorta.. Känns det bekant?

Britta ber måndag om ursäkt

Ja, jag inser att jag kan vara lite väl.. öh.. drastisk i mina uttalanden. Jag hatar inte måndagar. Jag lovar. Och jag skyller inte alla mina bekymmer på en dag. Jag lovar. Det är bara det att tiden mellan klockan 8 och 11 är en kritisk tid, det är då det avgörs om det kommer att hända något den dagen, pluggmässigt. Jag antar att jag blir lite extra kinkig då. Jag ber om ursäkt måndag.

Jag slänger upp en gammal bild här för att visa att jag är en ödmjuk typ. Hur det kan hänga ihop, ja det får ni tänka ut själva.

WIP

Jag tror att man måste utmana sig själv för att kunna utvecklas, och därför har jag nu dyrt och heligt lovat, nästan under ed, att jag ska börja rita mer i mitt a3-block. Faktum är att jag faktiskt ska rita i a3-blocket ganska mycket framöver. Att mitt a4-block tog slut har inget med saken att göra. Nej, jag gör det här för att utmana mig själv. Och för att bli kompis med a3. A3 är läskigt. A3 är stoooort.

Första, riktiga skissen i a3-format.

Konturer

Hud och lite hår

Lite mer hår

Håret är färdigt. Det är lite hur som helst, jag vet, men äh. Så är det ibland.

 

 

Förlåt för dålig kvalitet på bilderna. Jag skäms.

Ny bänkskiva

I går fick vi ny bänkskiva i köket. Vår lägenhet är nu den finaste som finns i hela universum.

Eventuellt.

Scannern får fnatt ibland. Den här bilden har grå skuggning egentligen, men scannern tyckte att det var finare om det var rosaflammigt. Jag håller inte med. Scanna om? Nej. Jag ser mig besegrad av tekniken. Terminator 3.1 i Jönköping.

skolbekymmer en fredageftermiddag

Nu är hemtentan inlämnad, så nu lämnar jag den här kursen för all framtid fram tills jag får komplettera. På måndag börjar jag skriva D-uppsats och snälla någon människa i världen förklara för mig varför! Okej, anledningen är att jag ska skriva examensarbete, men ändå. Why? Jag vet ärligt talat inte om jag kommer att orka eller våga förlita mig på student-Britta i tio veckor framöver. Hon har nog redan tagit sommarlov tror jag.

Fast jag jag ju inte sitta här och förfasa mig över något som inte hänt ännu. Blir det jobbigt får jag klaga då, inte nu.

Jag är lite orolig över ämnet bara, jag valde litteratur igen, men jag tror faktiskt att jag hellre vill skriva om något språkrelaterat. Fast jag vet inte vad och om jag ska ändra mig nu på måndag antar jag att jag borde ha ett klart ämne i skallen. Åh dessa skolbekymmer. Kan jag inte vara färdig snart?

Men men. Nu är det helg, och den ska inledas med lite after work. Jag ska jobba i helgen så ledig är jag ju inte (betyder det att jag ska på before work i dag då?), men det är i alla fall ingen skola att tänka på. Förutom mina uppsatsbekymmer. Hmm.. alltid är det något. Tydligen.

Jag vill köpa kolpennor! Åh vad jag vill ha kolpennor!

Förresten, nästa vecka börjar Nakna veckan, eller Porriga veckan. Eller kanske Lättklädda veckan (boooring). Hmm. Jag har inte bestämt namn än, men najs blir det i alla fall! Najs, najs, najs.

Söndagsdam med trollspö/mystisk pinne

Hum hum. En söndagsdam med trollspö/mystisk pinne och en krona med rubiner, som egentligen skulle ha varit diamanter men jag har ingen diamantnyans – vad nu det är - så det fick bli enkelt, rött och lite tråkigt. Å andra sidan skulle inte jag säga nej till några rubiner så nu ska jag inte klanka ned på någonting här. Annars har jag verkligen gjort ett halvhjärtat jobb med färgläggningen, det är väl kanske inte mitt bästa verk om man säger så. Syftet med den här teckningen var att öva på tålamodet, men min plan gick i baklås när jag tröttnade, det var inte roligt. Fast håret var lite pilligt och även om jag tröttnade där också blev det i alla fall färdigt. Man kan undra varför jag målar egentligen.

Tog en liten tupplur för en stund sedan så just nu är mitt huvud fullt av sömngröt, så tyvärr blir det inte intressantare än så här. Jag återkommer i kväll när (eller kanske om?) jag har något vettigt att tala om. Gäsp.

fiskpinnar, proportioner, block och allt möjligt.

Oj då, här har det inte varit mycket muntert på ett tag. Det är bäst jag livar upp lite genom att säga att jag nu har hela tredje säsong av The Big Bang Theory hemma. Britta glad.

Vid spisen står Sambo med Tålamodet och försöker att vända på fiskpinnar. Att han kan så många fula ord! Det är allt till att bli imponerad minsann. Fast usch, fiskpinnar är ju verkligen inte gott. Nåväl. Det är katastrof i Japan och jag kan nog få i mig nån liten pinne eller två utan att rynka på näsan.

Jag har inte tecknat på länge, har inte haft ork alls, och mitt nya markerblock (Copics!) är världelöst och får mig att må illa och bli yr i bollen. Copics är inte allt lika bra som Letrasets, och blockets sämst-i-hela-världen-het är nog för att få mig att tappa allt. Jag ska skriva ett argt inlägg om detta när jag är på det humöret. Med bildbevis på sämstheten, jag lovar.

Nåja.

Vem gillar egentligen rätta proportioner?