Jag är med i torsdagstema den här veckan. Jag tyckte temat var så kul att jag inte kunde låta bli.
Veckans tema är karikatyr av en kändis och finns att hitta hos Caty. Jag råkade rita två. Ser ni vilka de är?
Jag är med i torsdagstema den här veckan. Jag tyckte temat var så kul att jag inte kunde låta bli.
Veckans tema är karikatyr av en kändis och finns att hitta hos Caty. Jag råkade rita två. Ser ni vilka de är?
Hola amigos! I kväll har jag roat mig med att teckna och äta rostade mackor. Jag har försökt komma överens med akvarell igen, och det går ganska bra nu faktiskt. Det är istället det förbannade pappret som inte riktigt sköter sig. Jag börjar inse att jag inte kan kontrollera allt med tanken, så jag får helt enkelt lära mig hur jag ska göra för att få pappret att bete sig som jag vill. Man kan ju tycka att ett glatt humör och en himla massa vilja skulle vara nog, men den tiden är väl förbi nu när man pysslar med så stora grejer.
Nåja.
Här kommer en bild som inte är gjord med akvarell. Helt kontextoberoende. Jättekonstigt.

P.S. Jag har insett att jag kan skita i att sätta rubrik om jag känner för det. D.S.
God fredag på er. Här har vi precis tittat på filmen 127 hours. Jag tycker väl mest att det är onödigt att fastna så där. Lite halvtråkig film, men jag antar att om man hade varit lite djupare och mer förståndig hade man uppskattat den och tyckt att den var en tankeställare. Kanske. Men vad vet jag?
I dag har jag varit och köpt sådana där ultra-fine nibs till mina promarkers. Alltså tunna spetsar som man klickar på den lilla spetsen för att kunna göra tunna linjer. Ja, det säger väl sig självt egentligen. I ett paket finns tre stycken och de går att använda till olika nyanser. Det enda man behöver göra är att ”tömma” dem på den tidigare färgen, och det är rena nöjet för det blir så fina färgskalor att man nästan gråter av lycka. Jag vet inte hur tunn spetsen är, skulle gissa på 0,3 eller 0,5. Himla bra är det i alla fall.
De svarta strecken kan ni strunta i, det är ett kodat meddelande till NASA och man måste ha läst Kodmeddelanden 7,5 hp för att kunna läsa det.

Här nedan ser nu hur tunn spetsen är. De två oranga strecken är inte ett kodmeddelande utan här har jag ritat med den tunna spetsen och den vanliga spetsen för att visa skillnaden. Sedan har jag tecknat ett himla fint öga av någon anledning, antagligen hade jag tänkt blända er med min talang men ja… det gick väl så där. Den här spetsen hade färgen umber innan, och eftersom jag valde att teckna med en någorlunda ljus färg (mandarin) fick jag tömma den ganska noga. Klumpen under är gjord med den vanliga spetsen för att jämföra färgerna så att man vet när man är klar.

Jag har även roat mig med akvarell i dag. I natt ska jag pressa och i morgon har jag tänkt försöka skanna in dem. Det var faktiskt riktigt roligt och inte lika ångestladdat som det brukar vara. Det fina med att måla med akvarell är att man kan knöckla ihop arket om det inte blir bra, och sedan kan man kasta det i den överfulla soptunnan och aldrig någonsin mer fundera över den. Ja, det är ju det som är unikt med akvarell. Och att vattnet blir så gott när man doppar penseln i det också, fråga bara min katt.



Så var den gula påsken förbi och vardagen har återgått till ett regnigt, grått, halvt utslaget april. Snön är borta från gatorna, och det är väl mina hejdlösa hedniska böner som hjälpt till med det.
Jag sitter i webshop/försäljnings-funderignar. I kväll ska jag beställa hem lite testprint för att se hur mina teckningar ser ut i verkligheten. Eller rättare sagt i den digitala reproduktionsverkligheten.
Letar efter tygkasseleverantör/tryckeri/whatever också, tänkte att ett av mina motiv ska få pryda en kasse. Först måste jag dock vektorisera den och alla vet ju hur lätt det är när man har illustrator from hell. Klurar lite på hur jag ska göra. Jag är väl inte jättesugen på att göra det för hand, ty min tid är ack så dyrbar. Eller så är jag litet bekväm av mig.
Nåja.
Veckans torsdagstema finns hos artemilia och är mönster.
Jag är ingen mästare på att göra mönster. När jag tecknar människor får de ofta enfärgade kläder – om de nu får några kläder över huvud taget vill säga. Jag tycker däremot att det blir så otroligt fint när man ger kläderna något extra, och därför tog jag tillfället i akt och tvingade mig att måla ett oerhört avancerat mönster på denna klänning. Nyårslöfte några månader för sent: Börja utmana mig själv, bland annat genom att teckna mer mönstrat. Förhoppningsvis lite mer avancerat nästa gång. Höhö.

Lite snabbt och haffsigt och världens längsta armar men så är det ibland.
Nu ska jag återgå till att leta skadedjur i lägenheten. Det är förbannat roligt ska ni veta. Än så länge har jag hittat två – en katt och en katt till. Dags att ringa anticimex.
Nu har jag skannat in den här teckningen och fuskat lite i photoshop. Min svarta penna tog nämligen slut medan jag höll på att fylla i håret, och istället för att visa en bild med flammigt, halvsvart hår råkade jag pilla lite i datorn och vips så är det svart. Helsvart. Jättesvart. Svartsvartisvartsvart. Gigantiska ögonbryn har fröken också men så kan det var ibland.
Veckans torsdagstema finns hos Komigensofie och är På cirkus.
Jag och började göra en söt, ledsen liten clown, men jag blev genast trött på mig själv och på den där jäkeln som var så söt. Jag tyckte han blev tråkig.
Det slutade i alla fall så här. Fast… jag undrar om inte även den här är lite söt…
Mycket originellt.
Här finns andra bidrag till torsdagstemat. Listan fylls på under dagen.
Hopp hopp. Här levererar vi fredsbudskap. Får man Nobels fredspris för sådant? Tycker att det vore passande. Jag kan dessutom behöva pengarna, vill nämligen köpa ett slott.
Hårglanset och ögonen och ögonfransarna och jeansknappen och peace-märket är i guld och silver. Syns det? Tror inte riktigt skannern snappar upp det.
I dag jobbar jag i kändisbutiken från Halv åtta hos mig från i torsdags. Japp, så är det! Nu är minsan bygden satt på kartan.
Är det någon mer som brukar upptäcka att teckningen man just avslutat blev helt superkonstig? Jag är med om det ganska ofta. Alltså inte att den blev ful eller något annat jantelagigt, utan att uttrycket blev lite crazy eller att färgerna helt plötsligt gått bananas eller att ett ansikte man tecknade framifrån helt plötsligt är från sidan?
Okej, det sista hittade jag på. Det har aldrig hänt.
Den här teckningen blev jag lite full i skratt när jag såg färdig för första gången, för hon har en ganska rolig min. När jag tecknade henne var hon lite så där snyggt och väldigt superhäftigt blasé. Nu är hon mer ööööh nån har tagit mina löständer liksom vaaa..

Ja. Det är till att skratta åt elendet. Löständerna kommer ju inte fram bara för att man blir arg, menar jag.
JAJA. Fina pärlor har hon. De är äkta.
Jag är fortfarande sjuk, börjar verkligen tröttna på det nu. Tur att ett av ens största intressen innebär att sitta stilla på sin rumpa. Bland annat.
Kunde inte bestämma mig för vilken version jag tyckte bäst om, enkel med vit bakgrund eller med gulrutig bakgrund. Jag visar båda så får var och en dyrka den man vill.
Fast själva dyrkandet är valfritt, tänkte att jag var tvungen att klargöra det.
Måste säga att jag är väldigt ödmjuk för att vara enväldig härskare på den här sidan.
P.S. Ha i åtanke att jag knappt lämnat sängen/soffan på en hel vecka och att min värld har krympt till 76 kvm om ni tycker att jag börjar bli lite väl odräglig. D.S.
Dagens torsdagstema hos Smäm är Hundar. Uppgiften är att teckna efter en eller flera referensbilder, och att sedan publicera både den tecknade och referensbilden/-bilderna.
Här nedan har vi Selma. Hon är en Fransk bulldog och är ägare till min vän Sara-Sofia. Selma är helt galen – tro mig. Låt er inte luras av den där oskyldiga blicken.
Söt är hon också. Galet söt.
Fotot har jag fått låna av Sara-Sofia.
Jag har en förkärlek till att teckna diptyker eller triptyker, alltså två eller tre bilder som hör samman. Det känns ibland väldigt tomt att bara teckna en. Är det en sjuka jag har?
Inspirationen tryter för tillfället, men det är väl helt enkelt en sådan tid på året nu. Jag oroar mig för allt och ingenting, mest för framtiden. Hur ska det bli? Jag har lite roliga saker att se fram emot, men de känns just nu väldigt avlägsna.
I morgon börjar jag min utbildnings tionde och sista termin. Det känns otroligt skönt och samtidigt lite läskigt. Jag bara hoppas att terminen kommer att svischa förbi. Hoppas också att våren är tidig i år, för nu har jag verkligen tröttnat på vintern. Sol, värme och blommor är vad jag vill ha, inte kyla och snö.
För bövelen.
Jag har äntligen skannat lite bilder från Paris-resan. Jag är otroligt dålig på att ta tag i det, helst skulle jag ju göra det så fort jag får hem bilderna från framkallningen (eftersom det är färg skickar jag dem till labb, svartvit film tar min karl hand om), men eftersom det går emot mitt motto att aldrig göra något någonson ever när jag tänkt det var jag tvungen att vänta. Visserligen fick jag bilderna i veckan så jag är faktiskt inte så seg. Att det tog en månad att få iväg filmerna är en annan sak. Jag tyckte att det var lite av en conversation piece att bära runt på fem rullar film i väskan. Tyvärr var det ingen som varken såg filmen eller tog upp ämnet. Man skulle kunna kalla min plan för ett misslyckande.
Nåväl.
Den här bilden tecknade jag medan jag skannade. Det är inte jättespännande att skanna negativ så man måste sysselsätta sig med något för att inte dö av tristess eller få ett psykbryt på datorn.
Gråskala är otroligt svårt att skanna och få bra. Jag tycker att kontrasterna blir alldeles för skarpa. Jag antar att detta klassas som ett så kallat i-landsproblem, men vad vet jag?
Visar några Parisbilder i morgon. Se det som en to be continued… (lägg gärna märke till hur dramatiska punkterna är)
Sade ju för någon dag sedan (i går?) att jag skulle lägga upp en sida med köpbara illustrationer, men jag väntar lite med den. Vill gärna se hur illustrationerna ser ut först så att jag inte skickar iväg några förskräckliga tryck. Det vore ju inte bra.
Eftersom jag är halvsenil glömde jag nästan bort Naked Sunday. Kom på det när jag satt och väntade på att te-vattnet skulle koka. Det fick bli en enminutsteckning och en dålig mobilbild eftersom jag haft en fight med skannern och är väldigt långsynt när det gäller bråk med tekniska prylar. Skannern ber om ursäkt för att den är en sån bitch.
Mobilen ber om ursäkt för att den är så urusel.