Jag sitter och kämpar med min d-uppsats. Jag är inne på andra veckan nu, vilket betyder att jag bara har nio veckor kvar. Jag försöker precisera mitt ämne, men det är svårt. Jag vet inte om det jag tänkt ta med ens är relevant för min uppsats. Risken finns att jag vill ta reda på allt och det går inte riktigt på tio veckor. Nio. En gick ju åt till ställtid.
Jag har läst gamla uppsatser, hittat litteratur och fått en del bra idéer, men ändå känner jag mig lite stressad. En liten klump i magen har infunnit sig och sitter där tryggt och säkert. Jag förstår inte varför jag känner stress, jag har ju större koll på vad jag ska göra nu än vad jag hade när jag skrev förra uppsatsen. Kanske är det för att jag skriver ensam den här gången. Allt ligger på mig.
Jag behöver handledning.
Jag behöver nog lite glass också.
Den där klumpen i magen säger åt mig att äta glass.
På en måndag?
Jajamensan! Ät på bara!
Jag börjar undra om inte klumpen i magen i själva verket är den lilla djävulen som brukar sitta på min axel.
Klumpiduns.
I och för sig… klumpen kan vara rostmackorna jag åt till frukost också.. Kanske borde prova lite gröt eller annan moramat. Ska man bli stor och stark och ska skriva en uppsats om grammatik behöver man gröt. Har jag hört.
